Långgrundsgatan 1-22

Arbetet består av 22 porträtt av husen längs Långgrundsgatan på ögruppen Norrbyskär söder om Umeå. / The work consists of 22 portrait of the houses by Långgrundsgatan (Långgrund street) in the archipelago Norrbyskär south of Umeå.


Norrbyskär är en ögrupp söder om Umeå, där en av Europas största ångsågar en gång låg. Sågen byggdes upp i slutet av 1800 och lades ner under 1950-talet. Vid sågen ville sågverkspatronen Frans Kempe skapa ett mönstersamhälle. Han ville i byggnadsstrukturen för bostäderna skapa ordning (vilket även skulle återspeglas i arbetarnas beteende tänkte man). På Långgrundsgatan ligger husen på rät linje, sågverksarbetarna bodde nära sågverket och hyvleriarbetarna nära hyvleriet. Alla husen hade då fyra lägenheter, den som ansågs finast var den på bottenvåningen mot vägen och den minst eftertraktade var den på övre plan mot baksidan.
I dag har arbetarbostäderna på öarna blivit sommarstugor och Norrbyskär har blivit till en populär besöksort för turister sommartid.
När jag besökte Norrbyskär fascinerades jag av den raka linjen med vita (före detta) arbetarbostäder på ö delen Långgrundet. Som ett uträckt pärlhalsband ligger de 22 husen på rad efter varandra. Två av dem avviker, de är större och står med långsidan vänd mot gatan medan de övriga står i profil. Men trots att de i uppförandet var likadana har de i dag, med åren som gått, fått en allt mer personlig prägel.


Norrbyskär is a group of islands south of Umeå, where one of the largest steam sawmills once was located. The sawmill was built in late 1800 and closed down in the 1950s. The sawmill patron Frans Kempe wanted to create a model community. This is reflected in the building structure of the houses for the workers which would create order (which also would be reflected in the workers’ behavior he thought). On Långgrundsgatan the residential buildings are places in a straight line where the sawmill workers lived near the sawmill and the planing mill workers near the planing mill. All the houses had then four apartments, the apartment at the bottom facing the street was considered the finest one and the one on the upper level at the back was the least finest.
Today, the houses on the islands have become summer houses and Norrbyskär has become a popular tourist destination during summer time.
When I visited Norrbyskär I was fascinated by the straight line of white (former) houses for workers on the part of the island called Långgrundet. As a pearl necklace the 22 houses stretch out in a line, one house after an another. Two of them differ, they are larger and stand with the long side facing the street, while the others stand in profile. Although they look the same when they were built, the houses have today been given a more personal touch.